Nog hade vi redan hört det mesta!
Sötsliskiga toner från Mantovani, Helmut Zackarias.
Sockersirap av låg tivolikvalitet. Incestuös
Familjefest. Leve de korta kjolarna.
De kladdiga, tafsande händerna. Farbröderna
Brunbrända, kåta på Bayerskt öl och eggade av
Brännvin. Katolsk orgie, plötsligt kvävd
Av Bill Haley och hans virvlande kometer.
Likt briserande granater smattrade ljudet
In i vardagsrummet. Som om djävulen själv
Var där. Som om slutet hade
Kommit och gardinerna revs i trasor.
Aldrig hade huvuden runkats så bestämt
Och slem frästs ut i vindens alla
Riktningar. Dessa dagar, fyllda av helveteslängtan,
Sömnlösa nätter och snarkande dagdrömmar.
* * *
Tid är sorgliga papperspengar, som tynar i vinyl
Yes, hårlocken klibbade fast på hans panna. Yes,
jeans tappade kontrollen. Fyllig och satt
Rock ’n’ Roll, medan Ambon dansade eldigt och
Basisten på gammalt vis red sin ståfela
Öl slukades, försvann i
Tomrummet i vars och ens förflutna. Bill Haley
I Maastricht. Söndagens sena mässa, brylcreme
På gamla hjässor. Fädren redan borta,
Men måste begravas igen. Fortfarande
Beslöjade. Jag vände ryggen till de bräckliga
Dagarna: SHAKE RATTLE ’N’ ROLL.
