TRANSLATIONS: ZWEEDS

NEHALENNIA

Vågornas nattliga brus
Lågvattnets vindstilla yta och det
Mjuka frasande skummet, så

finsmakande hennes läppar
Så steg hon upp ur de mörka djupen
Där hon gömde sig på sitt

Altare, mellan vaggande tång och
Musslor, som hårdnat på hennes sten
till kvisslig glömska



I upplyst skum vadade hon
Och torkade sig med margräs
Henns fötter på

Dynernas fuktiga mossa och vi
Sjöng sånger från den tiden
Höfterna skälvde i natten

Hon tittade och vinkade mig till sig
Buskros och sand hindrade mig inte – vit
Måne, tills hon försvann i havet



I december, när tiden står stilla och
Minnen likt hundar
Drar i kopplet, pudras ibland

Salt i ditt hår. Dina lårs
Altare tiger sedan evigheter och är
Renskrubbade av tidvattnet

Sånger från den tiden sjunger vi
Inte mer. Havet är kallt
Och orubbligt för isvindar



Endast vid springflod lyser du
Upp ibland, en kurtisan
Som går upp på stranden under

En vinterstorm. Dagarna,
Hundåren, har lagts bakom
Dig. Alla frukter förstelnade –

Och ändå, när jag bestämmer kursen, sträcker
Jag mig efter din kalla hand och smakar på
Årens sälta.

>>